04:23

Klockan är 04:23 - jag kan inte sova,
har legat i sängen och vridit och vänt på mig, stirrat på klockan,
bäddat in mig i täcket, liten som en boll ( så liten jag nu kan bli!)..
Ingenting hjälper.

Jag är ledsen, på gränsen till arg - det är så jobbigt! ( Ni kan inte förstå!).

Jag känner mig förkrossad..söndertrasad..sviken och övergiven. jag vill inte vara kvar här!

Det var allt för inatt!

Jag i timmens minut - själen vill bort, ut!

Det är mitt i natten
- Jag kan inte sova.Jag hatar det.

Mina mediciner hjälper inte ett skit - inte som det känns iallafall!

- Jag har lovat min syster att vi ska åka pulka imorgon ( jag kommer svika - både henne och mig själv! min dotter & alla andra - som vanligt - Jag kommer banga!).

För nu mår jag dåligt igen.

Varför, varför, VARFÖR mår jag dåligt!?

Jag borde ju vara lycklig - som har så otroligt mycket!

Men ingenting fungerar !

Vad är meningen med att gå och lägga sig när man ändå kommer ligga där och gråta!?
Finns inte någonting annat att roa sig med klockan 02.00 på natten,
så drömmen vi ses väl om några timmar!

Natti, natti! <3

Hoppas på en bättre dag imorgon

Jag deppar ihop.

Nu är jag trött på dethär igen - det känns piss och pannkaka.

Jag är stressad, nervös, känner uppgivenhet, en smak av misslyckan.
(Fast jag vet att egentligen är jag kanske inte så misslyckad.
Det är dom som får kämpa sig genom livet som är de starka, de som ständigt har flytet behöver ju egentligen inte anstränga sig på sammasätt).

Ibland, ganska ofta är det jobbigt för mig att andas,- nu är det tungt.

Det finns saker som jag borde tatag i, saker jag borde få gjorda,men här händer inte särskilt mycket.

Jag tycker om tv-reklamen för något resebolag, reklamen i sig är väl inte så rolig,
det jag tycker om är när hon säger såhär " Du har kanske blivit detdär du trodde att du aldrig skulle bli, du har blivit vuxen".
Kan inte säga vad det är exakt, jag tycker bara om det, kanske därför att jag nu skall föreställas vara vuxen,
för det är jag ju, jag tar ansvar för mina handlingar, uppfostrar ett barn, finns till och engagerar mig i henne.
Det ska jag fortsätta med, det är därför jag sitter här och kämpar med att hitta andningen.
- Jag hoppas att det blir en bättre dag imorgon.

Kläder är fortfarande roligt, men idag känner jag mig som en stor,fet elefant och det känns som det mesta inte passar,
som alla häftiga jeans slutar vid storlek 42 typ.

- Hoppas somsagt på en bättre dag imorgon ( för denhär känns piss!)

/Ewelina

Och ibland är drömmarna så totalt meningslösa - som i natt.

Min dröm om dig.

Jag drömde om dig i natt,
dendär drömmen har jag återkommit till flera gånger idag,
den var så härlig och fin.

Du tog verkligen hand om mig,
lyssnade på mig,
höll min hand när vi gick runt på stan.
Höll våra händer mot mitt bröst,
tvingade mig ut i folkmassorna, fast jag inte ville, bara för att jag skulle se att jag kunde.


En sak är lite konstig - att det var du!

Jag har alltid tänkt att de människor man drömmer om ( när det är någon/några) som existerar i verkligheten,
att man har någon koppling till dem, att de betyder någonting för en.

Jag har endel drömmar som återkommer med jämna mellanrum, väldigt skumt egentligen,
men jag vet varför - tror jag.

I natt drömde jag somsagt om dig,
vi klättrade på broar långt ovanför djupa vatten och berg.
Jag var livrädd, men du fanns ju intill mig,
när någon förstörde allting,blev jag så ledsen - och någonstans där var det morgon och jag vaknade..

Ensak är säker, du betyder någonting för mig och den dagen du lämnar mig,
då det är dags att gå vidare i livet för mig,
då blir det nog ganska tomt.

Imorgon kanske blir en hyffsad eller bra dag!

Dagen var bra till en början. Jag kände mig helt okej och hade framtidstro,
solen lyste på min himmel.
Vi åkte upp till mormor och morfars grav på förmiddagen när vi varit inne i stan,
vi krattade och gjorde fint vid graven,Liten lade sig i snön och gjorde en snöängel,
tänk vad glad mormor skulle blivit om hon hade sett det.

Jag saknar mormor så mycket, varje dag.

Vi åkte hem och gjorde iordning baguetter med räksallad som fyllning, såg reprisen på melodifestivalen ( inte särskilt roligt, men Liten är ju tokig i Sean Banan *blä*).

En liten promenad i solen hann vi med, Liten stannade kvar ute i snön och lekte med en vän,
jag sprang in för att värma benen, som stack som små kalla nålar.
Gubben skulle sova eftersom jobb väntade, själv funderade jag på att förberedda middagen lite smått,
tråkigheter som att skära lök, fixa disken men någonstans där kom skiten över mig,¨
detta pissiga måeende.
Som en blixt från klar himmel, som om ett moln skulle explodera och börja pumpa deppigt regn över hela min värld.
Jag blev så ledsen, så missnöjd - med mig själv.

Om jag vann pengar skulle jag fettsuga magen ( låren skulle få vara, även om det kanske skulle se dumt ut tror jag, eller - njae kanske skulle suga bort dem också? ).
Så skulle jag ta laser på allt hår.

Tänkte ( tänker mycket på den) denna pissiga pco-s sjukdom. Den förstör mitt liv! - Jag menar det verkligen.
Den har gjort mig fet, lade på mig ca 20 kilo på bara några månader. Den har tagit alla mina kvinnliga hormoner och ersatt dem med detta manliga testosteron.Vilket leder till ökad kroppsbehåring - vilket jag tycker är tusen gånger värre, än denna pissiga övervikt som jag lider av varje ny dag.

Jag saknar känslan av att vara "normal viktig", att få känna sig fräsch, fin!
Nu möter jag endast en tjock, ful gris varje gång jag ser mig själv i spegeln. Jag äter mig inte tjock ( lever inte på glass, cola och hamburgare, skulle jag gjort det hade det varit enkelt, slutat äta det, rört på sig, så skulle kilona snart varit borta).
I mittfall handlar det om hormoner, blodfetter och en massa annat skräp!
Jag ligger dessutom i riskzonen för att utveckla diabetes typ 2.
* Kan det inte bara räcka någongång!?*


Jag har aldrig varit speciellt mode intresserad, utan haft på mig det som varit bekvämt, det jag trivts i , det är inte någonting jag lidit av, tvärtom det har varit jag - den jag varit.Jag har fortfarande på mig de kläder jag trivs i * bor i mjukis byxor och nopprade t-shirtar hemma*
Men nu har någonting hänt, en ny värld har öppnat sig för mig ( det låter verkligen drastiskt) men det är bara så att jag börjat tycka att det är riktigt roligt med kläder.( Mina systrar skulle nog inte tro mig nu, men jag tycker att det är roligt att gå runt i klädaffärer).
Men där kommer dendär "misslyckade känslan" så lätt in, känslan av att vara tjock och missnöjd med mig själv.
Ewelina den tjocka elefanten, den fula grisen.
* Jag försöker sluta trycka ner mig såhär!*

Jag kan tycka att det är synd att jag inte tyckte att det var roligt med kläder förr när jag var smal,nu slutar ju alla snygga häftiga kläder vid storlek 42 :( Eller många iallafall, jag har tur som har gått ner en storlek nu iallafall, har jag tur finns det ju endel snygga kläder som passar mig.
Innan var det ju bara "tant" kläder som fanns i min storlek, lite den känslan kan jag fortfarande känna ibland ,
men då flyttar jag in i mina tjocka mjukis/luvtröjor - som faktiskt finns i min stolek nu i affärerna :)

Har bytt ut mycket i min garderob, gjort mig av med "tråktröjorna" och jeansen med gällivarehäng, haha!
Rensade bort enhel del för ett tagsen.
Nu skulle man kunna säga att min garderob heter "Gina Tricot" - Favvo affären! :)

Jag får ta smällen av att känna mig som ett thight korvskinn de dagarna jag mår hyffsat bra och använder mina nya, (snygga) kläder ( medans jag somsagt flyttar in i luvtröjorna när det känns lite vissnare).
De där hyffsade dagarna, som också kan vara riktigt bra försöker jag trösta mig med att det faktiskt finns de som tycker att mulligt och former är helt okej - då kan jag ge fan i att gräva ner mig för att jag har en vidrig mage som gör att jag ser gravid ut.
Jag är jag, jag fick pco-s " so what" ibland måste jag också kunna vara, utan att må totalt piss!


Påtal om kläder så provade jag och Liten lite nya kläder ikväll, det var jätte roligt!:)
Vi blev fotomodeller där framför spegeln .
Jag frågade om jag var fin och hon svarade att nej jag var ful! ;)
Hon fick prova mina kläder ( vi skulle se om hon blev snyggare i dem)- det blev hon;)
Vi skrattade så åt hur förstora de var för henne,hon skrattade rejält när jag skojade och lådsades att jag skulle prova hennes tröja, hon skrek att jag kunde ha den som halsduk.
Liten är väldens bästa kompis, utan henne vore hela livet meningslöst!

- Imorgon kanske jag mår bättre, imorgon kanske blir en hyffsad eller bra dag.