Imorgon kanske blir en hyffsad eller bra dag!

Dagen var bra till en början. Jag kände mig helt okej och hade framtidstro,
solen lyste på min himmel.
Vi åkte upp till mormor och morfars grav på förmiddagen när vi varit inne i stan,
vi krattade och gjorde fint vid graven,Liten lade sig i snön och gjorde en snöängel,
tänk vad glad mormor skulle blivit om hon hade sett det.

Jag saknar mormor så mycket, varje dag.

Vi åkte hem och gjorde iordning baguetter med räksallad som fyllning, såg reprisen på melodifestivalen ( inte särskilt roligt, men Liten är ju tokig i Sean Banan *blä*).

En liten promenad i solen hann vi med, Liten stannade kvar ute i snön och lekte med en vän,
jag sprang in för att värma benen, som stack som små kalla nålar.
Gubben skulle sova eftersom jobb väntade, själv funderade jag på att förberedda middagen lite smått,
tråkigheter som att skära lök, fixa disken men någonstans där kom skiten över mig,¨
detta pissiga måeende.
Som en blixt från klar himmel, som om ett moln skulle explodera och börja pumpa deppigt regn över hela min värld.
Jag blev så ledsen, så missnöjd - med mig själv.

Om jag vann pengar skulle jag fettsuga magen ( låren skulle få vara, även om det kanske skulle se dumt ut tror jag, eller - njae kanske skulle suga bort dem också? ).
Så skulle jag ta laser på allt hår.

Tänkte ( tänker mycket på den) denna pissiga pco-s sjukdom. Den förstör mitt liv! - Jag menar det verkligen.
Den har gjort mig fet, lade på mig ca 20 kilo på bara några månader. Den har tagit alla mina kvinnliga hormoner och ersatt dem med detta manliga testosteron.Vilket leder till ökad kroppsbehåring - vilket jag tycker är tusen gånger värre, än denna pissiga övervikt som jag lider av varje ny dag.

Jag saknar känslan av att vara "normal viktig", att få känna sig fräsch, fin!
Nu möter jag endast en tjock, ful gris varje gång jag ser mig själv i spegeln. Jag äter mig inte tjock ( lever inte på glass, cola och hamburgare, skulle jag gjort det hade det varit enkelt, slutat äta det, rört på sig, så skulle kilona snart varit borta).
I mittfall handlar det om hormoner, blodfetter och en massa annat skräp!
Jag ligger dessutom i riskzonen för att utveckla diabetes typ 2.
* Kan det inte bara räcka någongång!?*


Jag har aldrig varit speciellt mode intresserad, utan haft på mig det som varit bekvämt, det jag trivts i , det är inte någonting jag lidit av, tvärtom det har varit jag - den jag varit.Jag har fortfarande på mig de kläder jag trivs i * bor i mjukis byxor och nopprade t-shirtar hemma*
Men nu har någonting hänt, en ny värld har öppnat sig för mig ( det låter verkligen drastiskt) men det är bara så att jag börjat tycka att det är riktigt roligt med kläder.( Mina systrar skulle nog inte tro mig nu, men jag tycker att det är roligt att gå runt i klädaffärer).
Men där kommer dendär "misslyckade känslan" så lätt in, känslan av att vara tjock och missnöjd med mig själv.
Ewelina den tjocka elefanten, den fula grisen.
* Jag försöker sluta trycka ner mig såhär!*

Jag kan tycka att det är synd att jag inte tyckte att det var roligt med kläder förr när jag var smal,nu slutar ju alla snygga häftiga kläder vid storlek 42 :( Eller många iallafall, jag har tur som har gått ner en storlek nu iallafall, har jag tur finns det ju endel snygga kläder som passar mig.
Innan var det ju bara "tant" kläder som fanns i min storlek, lite den känslan kan jag fortfarande känna ibland ,
men då flyttar jag in i mina tjocka mjukis/luvtröjor - som faktiskt finns i min stolek nu i affärerna :)

Har bytt ut mycket i min garderob, gjort mig av med "tråktröjorna" och jeansen med gällivarehäng, haha!
Rensade bort enhel del för ett tagsen.
Nu skulle man kunna säga att min garderob heter "Gina Tricot" - Favvo affären! :)

Jag får ta smällen av att känna mig som ett thight korvskinn de dagarna jag mår hyffsat bra och använder mina nya, (snygga) kläder ( medans jag somsagt flyttar in i luvtröjorna när det känns lite vissnare).
De där hyffsade dagarna, som också kan vara riktigt bra försöker jag trösta mig med att det faktiskt finns de som tycker att mulligt och former är helt okej - då kan jag ge fan i att gräva ner mig för att jag har en vidrig mage som gör att jag ser gravid ut.
Jag är jag, jag fick pco-s " so what" ibland måste jag också kunna vara, utan att må totalt piss!


Påtal om kläder så provade jag och Liten lite nya kläder ikväll, det var jätte roligt!:)
Vi blev fotomodeller där framför spegeln .
Jag frågade om jag var fin och hon svarade att nej jag var ful! ;)
Hon fick prova mina kläder ( vi skulle se om hon blev snyggare i dem)- det blev hon;)
Vi skrattade så åt hur förstora de var för henne,hon skrattade rejält när jag skojade och lådsades att jag skulle prova hennes tröja, hon skrek att jag kunde ha den som halsduk.
Liten är väldens bästa kompis, utan henne vore hela livet meningslöst!

- Imorgon kanske jag mår bättre, imorgon kanske blir en hyffsad eller bra dag.