Onsdag kväll 21:54

Det händer så mycket - här, hos mig, i mig, runt mig.

Ibland kan det vara riktigt ansträngande att göra något så simpelt som att ta sig till Ica, medans det ibland kan kännas som livet riktigt flyter på,
det ständigt pendlande måeendet, den inneboende osäkerheten gör det ganska svårt att finna någon balans.

Jag lever och det är någonting som jag vill ( det är bara det att livet kan göra så ont, vara så ansträngande och svårt och jag är (fortfarande)så liten och svag,
eller!? Så är jag kanske tvärtom, mina småsyskon brukar ofta säga att jag är stark, så mycket starkare än vad jag tror.
Kanske är det så, jag kämpar ju så otroligt för att hålla mig kvar på denna planet, och det ska jag göra, till den dag då min tid här är slut här - jag skall inte ta mig härifrån medvetet iallafall, man sviker inte andra - eller sig själv så!

I Måndags hade jag en extra tung dag, fick ett sorgligt besked på förmiddagen.
Människan som funnits engång i veckan och verkligen lyssnat, tagit sig tid till att hjälpa mig,som faktiskt hjälpt mig, till den plats jag är med mina tankar idag.
Hon skall försvinna ur mitt liv ( precis som de människor som betyder mycket för mig verkar göra!).
Hon skall byta arbetsplats och flytta till Göteborg, det känns ju pissigt surt för mig!
Jag har bestämt mig för att inte ha någon samtalskontakt i fortsättningen, kommer iallafall inte finnas någon som kan ersätta denna människa - som hjälpa mig så.
Ibland har jag varit riktigt irriterad för denna människa har också ställt krav på mig, blivit irriterad,rentav arg om jag gjort dumheter eller använt negativa ordval och nedvärderat mig själv osv, men det har ju hjälpt!
Idag använder jag skallen på ett helt annat sätt än de val jag gjort tidigare.(även om jag fortfarande kan ha ett rent helvete vissa dagar).
Nu är "promenaderna" på järnvägsrälsen sent om nätterna borta, likaså de impulsiva bilfärderna med kinderna våta av tårar,alla urtryckta tabletter och tomma medicinkartor.
Jag kan få något återfall som rakbladen häromdagen, men jag slutade, jag hade vett att lägga av, hade det varit förr skulle jag sett ut som en rödrandig zeebra nu, jag hade kanske inte ens funnits kvar på denna planet.
2010 tvivlade jag så otroligt mycket, tänkte att dedär jävla Måndagarna aldrig skulle göra någon skillnad,kanske hade jag fel?
Jag har fortfarande en så otroligt lång resa kvar, så det känns överallt, i hjärtat framförallt att dedär Måndagarna kommer försvinna från mig nu, de som funnits hos mig i över 2 år!
Det blir tomt.
- Men jag fixar det. Det gör jag!

Jag saknar mormor så otroligt mycket - det gör ont.Tomrummet är jobbigt!
Jag kunde inte sova i natt, låg vaken runt halvfem på morgonen och tankarna bara malde,om och om igen.
Jag är så ledsen att hon tvingades försvinna från oss.
Jag önskar så att hon kunde fått se mig nu ( aningen egoistiskt kanske!?) jag menar bara som så att jag önskar att hon fått se att jag klarar mig i livet, trots mitt måeende. För hon var så hemskt orolig för mig då 2010 och tiden innan hon försvann från mig.

Gud vad lycklig jag är att jag haft henne, jordens vackraste hos mig så länge som hon stannade.

Tackvare mormor är jag den jag är ( de goda egenskaperna, omtänksamheten,ärligheten) det har jag ärvt från henne, för de bitarna var det hon - inte någonannan som placerade i mitt hjärta.
En enda människa som aldrig skällde, klagade eller var arg på mig, som aldrig anklagade mig för saker jag var oskyldig till.
Som alltid uppriktigt och ärligt blev glad och lycklig när hon träffade mig.
Det var min mormor det och jag saknar henne så otroligt mycket, jag plockar upp alla vackra minnen av henne när det är tungt, som nu ikväll.
Nu älskade mormor är du någonstans där det är lagom varmt, du sitter där och nynnar på någon lycklig sång,kanske cyklar du med vinden i ditt hår, plockar blommor eller blåbär,du är så saknad men det gör mig lugn att du inte längre lider, att du inte längre tvingas vara sjuk och åka in och ut på sjukhus.
Du är så saknad och jag hoppas verkligen att vi ses igen någonstans,jag kommer springa fram och krama om dig, jag kommer aldrig, någonsin vilja släppa taget om dig.

Älskar dig så mycket mormor, vart du än är, finns du alltid här hos mig!